andreistheplutt

Allt började igår kväll vid tio tiden av att jag får ett samtal av pappa om att Gävle sjukhus hade ringt och sagt att vi borde nog komma in och träffa Erik, Så pappa satte sig i bilen och hämtade farmor,faster och min kusin hanna och mig i Sandviken.. Måste säga att det var nog den längsta och mest sorgsamma bilfärden i mitt liv.. redan vid Sandvik  så kände jag tåran i halsen och vid valbo bröt jag ihop.. sen satt jag och monica och höll hande och grät hela vägen in till Gävle.
Bilden av när farfar ligger där med syrgasmask och åmar sig av smärta kommer aldrig att försvinna, jag vill inte se han så.. han var ju fan världen snällaste.. varför ska han ha ont? varför ska han lida? fan också....
Jag fick iaf hålla hans hand och pussa hans panna och säga att jag älskar honom innan vi åkte..
Farmor satt vid hans sida nästan hela tiden och höll hans hand medans han försökte dra sig upp ur sängen,men det gick inte..
12 timmar senare avlider du, En ängel var du och kommer nu förbli!
Glömmer aldrig hur glad du blev när jag kom och besökte dig och jag hade med mig en fisk som jag hade fått upp, du blev lika glad varje gång.. och varje gång du tog min hand och skulle visa hur stark du var när du klämde min hand.. lika som du gjorde på sjukhuset igår...

Klarar inte av mer nu..
Gråten är olidlig..
Jag älskar dig, Vila i frid min älskade Farfar <3

/André